Att källhänvisa

Inspirerad av en bloggpost hos Släktforskning för noviser tänkte jag skriva lite om att redovisa sina källor, eller att källhänvisa. Jag kan som jag skrivit tidigare inte minnas något poängterande av vikten av att källhänvisa i ”Släktforska! Steg för steg”. Hur det går till på kurser i släktforskning har jag ingen egen erfarenhet av.  För några år sedan skrev Elisabeth Thorsell en del i Släkthistoriskt Forum om att man borde redovisa sina källor, och några förslag till hur det skulle gå till. Efter det har jag inte sett någonting där om saken, men jag kan ju ha missat de artiklarna. Jag har nyligen sagt upp min prenumeration på sistnämnda tidskrift, vars redaktion av en del nyligen publicerade artiklar att döma, själva behöver en kurs i källkritik.

Nu tänkte jag dock tala lite om källhänvisandets konst, inte om källkritik som sådan. Hur skall man utforma en källhänvisning?

Enligt mitt tycke (numera) bör en källhänvisning utformas så begripligt, korrekt och detaljerat som möjligt/nödvändigt. Jag led tidigare av ”fvd-sjukan”, men förra året gick jag slutligen över till det system som jag nu använder. När jag har hittat en upplysning i en primärkälla, t. ex. Johan Albert Zettergrens födelse 1845 17/11 i Göksholm, St Mellösa fs (Nä), så skriver jag som källa: ”födelseboken för St Mellösa fs 1845, födelsenotis N:o 96”. Detta eftersom denna födelsebok inte är paginerad, hade den varit det hade jag också angivit sida/uppslag (pag). Jag anger inte bildleverantörens (i mitt fall Arkiv digital) interna bildnumrering, som är ett system som bildleverantören själv hittat på, och som det sägs i diskussionen här, ”rena rövarspråket” för utomstående. När jag sedan letat rätt på familjen Zettergren i närmaste husförhörslängd, så har jag som källa där angivit: ”husförhörslängden för St Mellösa fs 1841-1845 (AI:18a), pag 5”. Normalt sett anger jag inte volymbeteckning/arkivsignum heller, eftersom dessa ändrar sig med tiden (arkiven ändrar sina beteckningar med ojämna mellanrum), men ibland behövs tilläggsinformation. I detta fall var det nödvändigt då husförhörslängden för St Mellösa fs 1841-1845 består av två böcker med självständig paginering. Att bara skriva ”husförhörslängden för St Mellösa fs 1841-1845, pag 5” skulle inte ha talat om vilken av dessa böcker jag tittat i – då pag 5 finns i båda två. I många fall fortsätter pagineringen när husförhörslängder/församlingsböcker är delade i flera delar, och då anger jag inget arkivsignum, då räcker det med ”typ av bok, årtal, pagina”. En del anser att man skall ange vilket arkiv som förvarar originalboken, men för mig verkar det vara överflödig information – de flesta tittar numera på böckerna via olika former av bildleverantörer, t. ex. Arkiv digital och Ancestry, och om man vill veta var originalboken förvaras, så kan man ta reda på det. Däremot kan man inte utan vidare ta reda på vilken sida jag tittat på, eller vilken födelsenotis jag tittat på, om jag inte talar om det.

Om jag använt mig av någon sekundärkälla uppger jag det. Jag erkänner att jag använder mig av hemmasnickrade förkortningar – dock sänder jag alltid med en lista över dessa förkortningar när jag delar med mig av mitt material.  Att jag hämtat upplysningarna om Henric Gustaf Ludvigsson von Wernstedt från ”SRAK 2007, s 885; SRAK 2010, s 919; SvDb5” betyder alltså att jag slagit upp honom i Sveriges ridderskap och adels kalender, årgångarna 2007 och 2010, på angivna sidor, samt att jag hittat upplysningarna om hans dödsdatum och adress (när han dog) på CD-skivan Sveriges dödbok 1901-2009 (”Sveriges dödbok 5”). Jag kommer så småningom att publicera min förkortningslista också på denna sida. Ni måste dock ha lite tålamod med mig, som jag skrev i går.

Varför skall man ange sina källor? Utan källhänvisning blir forskning värdelös. Då kan jag ju lika gärna ha hittat på släktträdet själv. Tyvärr är det vanligt att släktträd på internet saknar källhänvisningar, och sedan tjänster som Geni och Ancestry (med flera) erbjuder sina kunder att publicera sina resultat, så har graden av ”icke källhänvisade påståenden” ökat drastiskt. Nu för tiden kan jag inte längre läsa på Geni (tror jag), men på den tiden som jag kunde det, roade jag mig ibland med att titta på vad Geni påstod om min härstamning. Geni hävdade bland annat att jag härstammar (via en specifik linje) från Kung David. Ja, just han i Gamla testamentet…

Mitt sätt att ange källor är inte ”det enda rätta”, men jag anser inte att det duger med att bara skriva ”födelseboken” som källa, utan vidare angivelse av vilken födelsebok, och vilken sida i denna bok (eller födelsenotisens nummer, om boken saknar paginering/sidnumrering). Jag brukar ange både sida (pagina) och födelse/vigsel/dödsnotisens nummer, när både paginering och numrerad notis finns. Annars anger jag det som finns, för att underlätta sökandet. Att bara ange t. ex. Arkiv digitals bildnumrering (AID), eller Genlines dito (GID) duger inte som enda källhänvisning. Det kan anges som tilläggsinformation, och eftersom det finns böcker som saknar både paginering och annan slags numrering, så händer det att jag anger Arkiv digitals bildnumrering som tilläggsinformation. Men notera (och detta vill jag understryka) som tilläggsinformation.

The genealogical connection between U. S. President Trump, and Finnish Presidents Mannerheim and Svinhufvud, and Finnish Prime Minister Lipponen

1.

The common ancestor for the people mentioned above is Sweyn Estridson, King of Denmark, who lived 1020-1074. Among his children were the two sons Saint Canute and Eric the Good (see below, under 3).

Canute the Saint was King of Denmark and lived 1040-1086.

Canute’s daughter was Ingegerd.

Her son was the medieval Swedish noble Bengt snivil, who belonged to the House of Folkung, or Bjelbo.

Among his children were the two sons Magnus minnesköld and Karl the Deaf (see below, under 2).

Magnus minnesköld had the son Birger jarl, traditionally considered the founder of Stockholm. He died 1266.

Birger’s son Valdemar Birgersson was King of Sweden, and lived 1237-1302. He was King of Sweden 1250-1275. He was married to Sophia of Denmark, who was his fifth cousin through descent from Sweyn Estridson above.

Valdemar’s and Sophia’s daughter Ingeborg died in 1290.

Ingeborg’s son Gerhard IV, Count of Holstein in Segeborg, died about 1323.

Gerhard’s daughter Ingeburg died in 1340.

Ingeburg’s Christian V, Count of Oldenburg, lived about 1360-about 1420.

Christian’s son Dietrich II the Fortunate, Count of Oldenburg and Delmenhorst, lived about 1398-1440.

Dietrich’s son Christian I, King of Denmark, Norway and Sweden (which, at this time, also included Finland), Count of Oldenburg, lived 1426-1481.

Christian’s daughter Margaret of Oldenburg.

Margaret’s son James IV, King of Scots, lived 1473-1513.

James’ daughter Margaret Stewart, born about 1497.

Margaret’s son was George Gordon, 4th Earl of Hurley.

George’s daughter was Jean Jane Gordon.

Jean Jane’s daughter was Jane Gordon.

Jane’s son was Donald MacKay, 1st Lord of Reay.

Donald’s daughter was Anna MacKay.

Anna’s daughter was Isabella Munro.

Isabella’s son was Alexander MacKay.

Alexander’s son was Robert MacKay.

Robert’s son was Angus MacKay.

Angus’ daughter was Mary MacKay.

Mary’s son was Donald MacLeod.

Donald’s daughter was Catherine MacLeod.

Catherine’s son was Alexander MacLeod.

Alexander’s son was Malcolm MacLeod.

Malcolm’s daughter was Mary Anne MacLeod, lived 1912-2000, emigrated to the United States of America.

Mary Anne MacLeod’s son is Donald John Trump, born 1946, the 45th President of the United States of America since 2017.

2.

Bengt snivil’s son Karl the Deaf (for his ancestry, see above under 1), died 1220.

Karl’s son Karl Karlsson (Ulv), died earliest 1253 and likely latest 1260.

Karl’s son Ulf Karlsson (Ulv), died 1281.

Ulf’s son Philippus Ulfsson (Ulv), died earliest 1333. He was a Swedish knight and councillor of the realm.

Philippus’ son Bengt Philippusson (Ulv), was a Swedish knight, councillor of the realm and justitiarius.

Bengt’s son Gotskalk Bengtsson (Ulv), died earliest 1453 and was a Swedish knight and councillor of the realm.

Gotskalk’s son Bengt Gotskalksson (Ulv), died 1440 or 1441.

Bengt’s son Arend Bengtsson (Ulv), died between 1471 and 1477, and was a Swedish knight and councillor of the realm.

Arend’s daughter was Karin Arentsdotter (Ulv).

Karin’s son Arent Persson (Örnflycht), died between 1534 and 1547, was a local judge (häradshövding).

Arent’s daughter Margareta Arentsdotter (Örnflycht), died 1598.

Margareta’s son Krister Karlsson Månesköld (af Seglinge), died 1620, and was an estate owner.

Krister’s daughter Margareta Månesköld af Seglinge, died 1650.

Margareta’s son Per Svinhufvud af Qvalstad, died latest 1708, and was an estate owner.

Per’s son Isak Svinhufvud af Qvalstad, lived 1671-1707, and was a lieutenant.

Isak’s son Peter Gustav Svinhufvud af Qvalstad, lived 1696-1732, and was a second lieutenant.

Peter Gustav’s son Johan Gustav Svinhufvud af Qvalstad, lived 1728-1786, and was also a second lieutenant.

Johan Gustav’s son Peter Svinhufvud af Qvalstad, lived 1772-1846, and was a second lieutenant, too.

Peter’s son Peter (Per) Gustav Svinhufvud af Qvalstad, lived 1804-1866, and handled finances at a county administrative board of the Grand Duchy of Finland, then a part of the Russian Empire (lanträntmästare).

Peter Gustav’s son Per Gustav Svinhufvud af Qvalstad, lived 1836-1864, and was a merchant captain (kofferdikapten).

Per Gustav’s son Pehr Evind ”Ukko-Pekka” Svinhufvud af Qvalstad, lived 1861-1944, and was President of the Republic of Finland.

3.

Sweyn Estridson’s son Eric the Good (for his ancestry, see above under 1), was King of Denmark, and lived about 1060-1103.

Eric’s son Canute Lavard, Duke of Schleswig, lived about 1096-1131.

Canute’s son Valdemar the Great, King of Denmark, lived 1131-1182.

Valdemar’s son Valdemar the Victorious, King of Denmark, lived 1170-1241.

Among Valdemar’s children were Canute, Duke of Reval, and Eric Ploughpenny, King of Denmark. Eric lived 1216-1250. Eric’s daughter Sophia of Denmark lived about 1241-1286. She was married to her fifth cousin Valdemar Birgersson, King of Sweden. For their line, which eventually leads to the Donald, see above under 1.

Canute, Duke of Reval, was born in 1211.

Canute’s son Svantepolk Knudsen, died in 1310, and was a knight, councillor of the realm and lawspeaker, living in Sweden.

Svantepolk’s daughter Ingeborg Svantepolksdotter, died latest 1341.

Ingeborg’s son Knut Jonsson (Aspenäsätten), died between 1345 and 1347, and was a Swedish knight, councillor of the realm, lawspeaker and seneschal.

Knut’s daughter Cecilia Knutsdotter (Aspenäsätten), died earliest 1350.

Cecilia’s son Bo Bosson (Natt och Dag), died between 1389 and 1391, and was a Swedish knight and councillor of the realm.

Among Bo’s children were Sten and Märta (for her, see below under 4).

Sten Bosson (Natt och Dag), died 1410 or 1411, and was a councillor of the realm.

Sten’s son Bo Stensson (Natt och Dag), died between 1469 and 1477, and was a Swedish knight and councillor of the realm.

Bo’s daughter was Märta Bosdotter (Natt och Dag).

Märta’s son Knut Ribbing, died earliest 1512, and was a Swedish squire and local judge (häradshövding).

Knut’s daughter was Marina Knutsdotter (Ribbing).

Marina’s son Bror Eriksson (Buth), died between 1579 and 1582, and was a local judge (häradshövding).

Bror’s daughter Anna Brorsdotter (Buth), died 1594.

Anna’s daughter Cecilia Andersdotter (Rålamb), died earliest 1633.

Cecilia’s son Karl Eriksson Körning, lived 1594-1641, and was a (military) captain.

Karl’s son Erik Körning, died 1681, and was a rittmeister (ryttmästare).

Erik’s son Axel Körning, died 1691, and was a lieutenant.

Axel’s daughter Ingeborg Körning, was born in 1684.

Ingeborg’s daughter was Anna Elisabet Schütz.

Anna Elisabet Schütz’ son was Henrik Ingman.

Henrik’s son was Henrik Johan Ingman.

Henrik Johan’s son was Johan Jakob Ingman.

Johan Jakob’s son was Johan Gabriel Ingman.

Johan Gabriel’s son was Jaakko Antero Iissalo.

Jaakko Antero’s daughter was Hilkka Iissalo.

Hilkka’s son is Paavo Tapio Lipponen, born in 1941, former Prime Minister of Finland.

4.

Bo Bosson’s (Natt och Dag) daughter Märta Bosdotter (Natt och Dag) (for her ancestry, see above under 3), died in 1414.

Märta’s son Anund Sture, died in 1434, and was a Swedish knight and councillor of the realm.

Anund’s son Gustav Sture, died in 1444, and was a Swedish knight and councillor of the realm.

Gustav’s daughter Birgitta Gustavsdotter (Sture), died in 1472.

Birgitta’s son Erik Johansson (Vasa), died in 1520, and was a Swedish knight and councillor of the realm.

Erik’s son Gustavus I, King of Sweden (which at that time also included Finland), was born between 1495 and 1497, and died in 1560. With him, Sweden left the Kalmar union, and became a Lutheran country.

Gustavus’ son John III, King of Sweden (including Finland), lived 1537-1592.

John’s daughter Sofia Johansdotter (Gyllenhielm), lived about 1559-1583.

Sofia’s son Jakob Count De la Gardie, lived 1583-1652, and was Lord High Constable of Sweden.

Jakob’s daughter Kristina Katarina Countess De la Gardie, lived 1632-1704.

Kristina Katarina’s daughter Hedvig Eleonora Countess Stenbock, lived 1664-1729.

Hedvig Eleonora’s daughter Eleonora Maria Baroness Creutz, lived 1689-1761.

Eleonora Maria’s son Ernst Gustav von Willebrand, lived 1726-1794, and was a (military) captain.

Ernst Gustav’s son Ernst Gustav Baron von Willebrand, lived 1751-1809, and was a county governor (landshövding).

Ernst Gustav’s daughter Vendela Sofia Baroness von Willebrand, lived 1779-1863.

Vendela Sofia’s son Karl Gustav Count Mannerheim, lived 1797-1854, and was a president.

Karl Gustav’s son Carl Robert Count Mannerheim, lived 1835-1914, and was a valet de chambre (kammarjunkare).

Carl Robert’s son Carl Gustaf Emil Baron Mannerheim, lived 1867-1954, and was President of the Republic of Finland, and led Finland during WWII.

For more information about the persons above, including sources, contact me at johanr dot honkainengyllenspetz at yahoo dot com. Replace dot with . and at with @.

Åsa Romson och ätten Bildt

När jag inte kan sova, så händer det att jag går igenom olika släktforskningssidor. Det har jag gjort i natt, och kom på att jag skulle titta på fotbollstränaren Sven-Göran Erikssons anor, som delvis finns utlagda på Anbytarforum (här). I tråden framgår bland annat Erikssons härstamning från släkten Bagge och adliga ätten Bildt i ett inlägg av Magnus Bäckmark från 2002 18/7.

Jag har ägnat mig åt bohuslänska baggar en del sista tiden, då jag försökt spåra fd vice statsminister Åsa Romsons anor, bland annat för att det påstås på internet att hon skall ha adliga anor. Fram till i natt hade jag inte lyckats hitta några sådana anor åt henne, men då jag såg på Svennis’ anlinje till Bagge och Bildt, slog mig tanken att en av Åsa Romsons anor, Sven Vilhelm Bagge, född 1804, mycket väl skulle kunna vara född i Uddevalla fs (Bo) och bror till till Svennis’ ana Maria Bagge, född 1794 i Uddevalla fs (Bo).

Den tanken visade sig mycket riktigt vara korrekt. Romsons ana föddes mycket riktigt i Uddevalla, och han var bror till Maria Bagge. Sven Vilhelms och Marias mormor tillhörde ätten Bildt.

Det är intressant på många vis, i mitt tycke, och jag hoppas kunna lägga ut mer information om Åsa Romsons anor, och svensk och finländsk adel, här så småningom. Kanske i form av en databas, som jag nämnde i min förra bloggpost.

Vad jag sysslar med

Jag hade ju tänkt få lite liv i den här bloggen. Det tar sin tid, har jag upptäckt, eftersom jag är upptagen med så många projekt – och projekten sysslar jag med på min fritid.

Ett stort projekt är att lägga in hela Sveriges och Finlands adel från medeltiden till nutid i min genealogiska databas. Ett annat projekt är att lägga in allt prästerskap i Karlstads stift. Sedan har jag givetvis som ambition att lägga in personer som på något vis är besläktade med nämnda kategorier. Det kan kanske kallas mina sisyfosprojekt.

Jag har en tanke om att lägga upp en databas på internet, via den här sidan. Detta arbete kräver tid, energi och pengar. Och framförallt engagemang, vilket jag har.

Det kan nog bli någonting med detta så småningom. Jag måste konferera lite med en bror som är lite mer teknisk än vad jag är.

Ingångar till Europas furstehus

Personer med många ättlingar i Sverige och Finland, och som kan betraktas som säkra ingångar till Europas furstehus, intresserar mig. Det finns en del sådana ingångar för Sverige-Finlands del. En sådan ingång är Katharina Herzogin von Sachsen-Lauenburg, eller som hon oftast kallas i Sverige, Katarina av Sachsen-Lauenburg, Gustav I:s första hustru, som var mor till Erik XIV. Via Erik XIV har hon många ättlingar – bland dem huvudmannen för adliga ätten Adelborg och moderatledaren Anna Kinberg Batra.

Via Katharina så härstammar de från ett stort antal europeiska furstar och även en del andra släkter och personer – exempelvis El Cid. Bland anorna förekommer (förstås) också Birger jarl (som även hennes make härstammade från), och de gamla svenska, norska och danska konungarna, en kumanska, och också en härskare som kan antas ha varit mongol. Jag kommer att återkomma till dessa släktledningar i senare inlägg – jag håller för närvarande på att gå igenom Katharinas anor.

Det finns också andra ingångar – en av dem är ätten Rutencrantz, som härstammar från en av Katharinas bröder, en annan är ätten Beck-Friis, vilka via en möderneana härstammar från Christian IV av Danmark och Norge (han härstammade i sin tur från en syster till Katharina).

Jag kommer att återkomma, både till Katharinas von Sachsen-Lauenburg anor och ättlingar, och till andra ingångar till de europeiska och skandinaviska furstarna.

Artikelserier

Jag har inte skrivit någonting på den här bloggen på 13 månader. Jag har inte riktigt haft någon ordentlig plan för, vad jag skall med den till.

Nu avser jag inom kort att börja med två artikelserier: svensk-finländska vägar till furstlig härstamning (i princip vägar som svenskar och finländare härstammar från Karl den store via) och europeiska vägar från skandinaviska furstehus (vägar som ättlingar till skandinaviska medeltida furstehus spridit sig till kontinentaleuropéer).

Kanske det kan intressera några läsare.

Nödvändig reklam

Jag besökte i slutet av förra månaden Släktforskardagarna i Karlstad, tillsammans med en i Forshaga utanför nämnda stad bosatt bekant. Jag mötte en del gamla bekanta, och en som jag tidigare bara varit internetbekant med. Eftersom man måste anmäla sig i god tid till föredragen under Släktforskardagarna, så deltog jag och min vän endast i själva mässan, men det var gott om saker att upptäcka där också. Jag kom hem från mässan med fulla påsar med släktforskningslitteratur.

Jag besökte också Genealogiska Föreningens monter, och tecknade där medlemskap för resten av året. Genom detta medlemskap så får jag, utöver flaggskeppet Släkt och Hävd, också tillgång till medlemssidorna på GF:s sidor, där bland annat GF:s klippsamling från Svenska dagbladet och Dagens Nyheter är tillgängligt. För en som har gott om släktingar i Stockholmsområdet (det har väl de flesta svenskar), och för en som sysslar en hel del med adel och högborgerliga släkter, så är detta en guldgruva. Det har jag i dag upptäckt genom att söka på (af) Geijerstam i klipparkivet. I anslutning till Släktforskardagarna blev jag nämligen upplyst av min släktforskande vän att jag är avlägset släkt med Claes af Geijerstam, och inte bara med honom, utan med hela adliga ätten af Geijerstam, genom gemensam härstamning från värmlandsprästen Benedictus Erici och hans hustru Magdalena Svensdotter. (BE kallas i bland Benedictus Elvdalius, eller Benedictus Erici Elvdalius. Om jag har förstått saken rätt, så är Benedictus Erici vad han själv skrev sig. I folkmun gick han nog under namnet herr Bengt, så som präster brukade tilltalas på 1600-talet.) Medlemskapet i GF var av allt att döma ett klokt beslut.*

*För den som undrar så är GF verkligen inte bara till för de som sysslar med adel och högborgerlighet. GF har också en samling av fotograferade inrikes pass från 1800-talet på sina sidor, och mycket annat.

Det är lätt att förstå

Internet svämmar över av släktträd, mer eller mindre tillförlitliga. Om man har släktforskat, eller släktsamlat, i några år, är det nästan omöjligt att inte hitta åtminstone några hemsidor som innehåller upplysningar om personer som man har i sin forskning/samling, och deras anor. Med hjälp av dessa sidor kan man ofta komma ganska långt, och få ganska spännande anor.

Det är lätt att förstå att man vill åka snålskjuts på sådana sidor. Att forska själv – och med forskning menar jag att använda primärkällor – tar tid och kostar ofta pengar. Exempelvis kan jag nämna att jag hela tiden ser till att abonnera på Arkiv digital, som tillhandahåller scannade svenska kyrkoböcker, med mera, i färg. Jag förstår inte längre hur jag överlevde utan detta abonnemang. Det finns fler tjänster som jag behöver teckna abonnemang hos så fort plånboken tillåter: Finlands släkthistoriska förenings tjänst står högst upp på ”inköpslistan”. De har en del gratismaterial, men betalande kunder får tillgång till mycket mer, bland annat håller de på att scanna mantalslängder, domböcker och soldatrullor för närvarande, och speciellt om man skall komma bakåt före 1700-talet, så blir sådana källor helt oumbärliga.

Enligt en uppgift som jag har sett på geni.com så hette en av mina anmödrar Lucia Knutsdotter Westzynzius. Hon bör, om hon existerat och verkligen tillhör mina anor, ha varit född i slutet av 1500-talet eller kanske i början av 1600-talet. Hennes dottersons son Josef Johansson Hamnii var nämligen född ca 1675. Om man skall tro geni (och det skall man aldrig, aldrig, aldrig göra, och jag menar _aldrig någonsin_) så härstammar jag via henne från släkten Sursill, en ursprungligen västerbottnisk släkt från vilken ett stort antal finländare – och sedermera också svenskar – härstammar. Det brukar i bland påstås att ”halva Finland” har sursill-härstamning. Detta eftersom stamföräldrarnas ättlingar i hög grad blev först präster i Österbotten, och så småningom fick ättlingar både bland såväl finsk- som svensktalande bondebefolkning som borgerliga och adliga släkter. Bland ättlingarna kan exempelvis nämnas Olof Palme och Tarja Halonen. Också bland den tornedalsfinska befolkningen finns gott om ättlingar, via härstamning från en borgare i Uleåborg. Det hade ju varit mycket frestande för mig att både kunna lägga till denna sursill-linje och dessutom ”bli släkt” med stora delar av Tornedalens befolkning, en del av Sverige som jag ägnat stort intresse det senaste året. Lucia Knutsdotters sursill-härstamning finns inte bara på geni, utan också i ”the Jan Eurenius database” hos RootsWeb. Eurenius’ databas saknar dock den härstamning från Bureätten som finns inlagd hos geni.com (via sursillarnas stammoder), och som dessutom skulle göra mig släkt med en stor del av de svenskar (och andra) som härstammar från Sveriges norra delar. Den sägenomspunna Bureätten kan antas ha hundratusentals ättlingar i dag, och dess härstamning leds tillbaka till en mytisk Tord i Byr, som skall ha levt i Sigtuna på 900-talet, och vars ättlingar sedan flyttat norrut. Från denna ätt härstammar både många adliga ätter, och helt vanliga norrlänningar – och deras ättlingar.

Det är inte det. Jag förstår mycket väl önskan att förgylla sitt släktträd med mer eller mindre fantastiska anor. I de flesta släktforskare bor också en samlare, som vill föra sina anor så långt tillbaka som möjligt, och få så många släktingar som möjligt.

Men, det var det här med källkritiken då. Jag vill också få så många och gamla anor som möligt, och så många släktingar som möjligt – men jag vill att de skall vara belagda. I bland går det att använda sekundärkällor (som kan vara både tryckt litteratur och diverse hemsidor) – men det måste göras med förnuft. Att svälja allt som råkar vara tryckt (exempelvis Åke Ohlmarks’ bok  om europeiska furstehus, där en del dynastier utan vidare leds tillbaka till Oden) eller allt som står på internet – är oförnuftigt.

Jag vet inte hur tillförlitlig ”the Jan Eurenius database” är. Däremot ser jag inte en enda källhänvisning i den uppställning över Lucia Knutsdotters anor, som jag roat mig med att se på. Hos geni.com är källhänvisningar extremt sällsynta. Det verkar som om många som lägger ut upplysningar på internet verkar vara allergiska mot att ange sina källor. Undantag finns givetvis – jag tittade på en sida innehållande släktuppgifter från bland annat Ångermanland här om dagen, där alla källor verkade vara noterade. En sådan sida blir genast mycket mer trovärdig, och då kan jag dessutom gå till källan, oavsett om den i sig är en primär- eller sekundärkälla, och undersöka den. Forskningen blir reproducerbar.

Genis och ovannämnda databas är inte reproducerbara. Tills vidare kan jag inte lägga in dessa personer bland mina anor, hur frestande det än skulle vara. Jag får helt enkelt vänta tills jag själv kunnat forska i de österbottniska kyrkoböckerna, mantalslängderna och domböckerna.

Och för den som undrar: alla är vi barn i början. En del av oss lär oss så småningom att inte svälja alla påståenden utan vidare, och vissa av oss lär oss ganska sakta. Jag har i omgångar varit tvungen att utmönstra saker ur min databas, och har fler kopplingar som ”måste bort”. Detta källkritiska städningsarbete tar också sin tid, men måste göras.